Dikter av den döende bebisen

Minnesord

Du somnade stilla

då färden fanns slut

från allt vad ni lidit

Du för tillfället vilar ut

Vi binder enstaka krans

av minnen

de vackraste och

finaste oss har

Vi vet för att dem inte någonsin vissnar

Hos oss existerar ni ständigt kvar.

Nu slut existerar smärtan

Du funnit frid

Men lämnat hjärtan

Som saknat Dig

Att dö är kapabel ej artikel farligt

när existensen bjudit vid en

hårdhänt strid.

Att avsomna in, för att bäras bort

helt varligt,

kan ej artikel mer än stilla frid.

Det kom enstaka ljus enstaka stilla vind

och smekte ömt Din utmattad kind

Liksom en ljus vilket blåses ut

Din levnadsdag besitter nått sitt slut.

Du går ifrån oss, dock existerar ej borta

I våra funderingar ni lever kvar.

En ros fäller sakta bladen

Ett ljus brinner stilla ut

En flämtande livslåga slocknar

En arbetsfylld levnad existerar slut

En tröst inom sorgen Gud oss ger

Att den oss älskar ej lider mer.

Far äger räckt ut handen

Mor äger fattat den

På den andra stranden

mötas dem igen.

Genom sorgens mörker

lyser minnenas ljus.

Guds Frid

I minnet ni lever

Du finns ständigt kvar.

I minnet oss ser Dig

precis såsom ni var.

I Vårvindens susning

Du somnade stilla

Nu sjukdom samt oro

ej mer utför Dig illa.

Skön existerar vilan

som natten ger

Gott existerar för att veta,

Du lider ej mer.

Minnet lever, detta förmå ej jordas

det kunna ej gömmas inom stoft samt grus

Nej, detta skall leva i

fågelsången, inom blomsterdoft

och inom vindens sus.

Nu slut existerar smärtan

Du funnit frid

Men lämnat hjärtan

som saknar Dig.

Tack på grund av allt!

Plötsligt slocknar ett låga

som värmt samt vilket givit allt

Ett ljus blåses ut samt hastigt

känns allting isande kallt.

Någonting brister stilla

en röst samt ett låt dör ut

Och då förnimmer man tydligt

att ingenting existerar liksom förut.

Möda samt sysselsättning fyllde

ditt liv

Aldrig ni krafterna

sparade

För Dig plats plikten en

säker giv

så länge vilket dagen

varade

Vi tackar på grund av allt Du

givit

av älskade samt omsorg

om oss

och önskar Dig vila för

evigt.

Ljust existerar Ditt minne

Vila inom frid.

Så fanns ni enstaka länk mot enstaka värld

som var

En Epok, sedan länge förliden

Och tillsammans hjärtat varmt och

med hjärnan genomskinlig levde

Du helt inom tiden,

Och finge oss be angående ett gåva

ännu detta vore, för att bli äldre så

vackert likt ni samt möta vårt

öde således värdigt liksom Du,

när existensen levts färdigt.

Säg ej tillsammans med sorg för att denne existerar död

Tänk tillsammans med lycka för att denne levat!

Vi minns dig tillsammans med kärlek

ömhet samt glädje

Du ägde en hjärta så

innerligt gott

Tack samt avsked ifrån oss,

Dina kära

Vi vet, för att oss stod Ditt

hjärta sålunda nära.

Jag drömmer jag vandrar

i skogsområde samt mark

Jag drömmer jag åter är

frisk samt stark

Jag önskar inte någonsin vakna ur

dröm sålunda skön

Ack låt mig ett fåtal sova

det existerar min bön.

Tack kära Mor på grund av åren

som gått

Tack till all älskade och

omsorg oss fått.

När Far gick försvunnen, därför ensam

blev Din strid

Nu kära Mor, äger även Du

fått frid

Sov, kära numeriskt värde, likt delat

livets öden

i gravens ro förenade

i döden

Vi minns dig tillsammans med kärlek

ömhet samt glädje

Du ägde en hjärta så

innerligt gott

Tack samt avsked ifrån oss,

Dina kära

Vi vet, för att oss stod Ditt

hjärta sålunda nära.

Den ro ni länge sökte

den kom mot Dig mot slut

Nu borta existerar bekymmer

Nu får ni vila ut

Tack kära Mor till åren

som gått

Tack på grund av all älskade och

omsorg oss fått.

När Far gick försvunnen, således ensam

blev Din strid

Nu kära Mor, besitter även Du

fått frid

Sov, kära numeriskt värde, likt delat

livets öden

i gravens ro förenade

i döden

Minneslunden fin är

sitt enstaka stund vid soffan där

Gräset blommar var idag

blomman var existerar möjligen jag

Vinden smeker idag din kind

det existerar jag såsom existerar din vind.

Du fanns vårt allt vid jorden

det finaste oss vet

Vi önskar ni hörde dessa orden

Vi älskar dig inom evighet.

Sakta, sålunda sakta

Du tynade bort

Vi stod nära Din sida

så hjälplösa blott

Stilla kom döden

kom liksom enstaka vän

tog Dig nära handen

och ledde Dig hem.

Så besitter oss vandrat ni och

jag, inom älskade grabb inom hand

Så äger oss delat varenda dag

i våra drömmars land

Vår lycka fanns vår rikedom

nu äger ni gått,

min grabb existerar tom.

Så ärligt samt troget

Du kämpat

för mödorna aldrig

Du vek

Din blick fanns så

trofast samt öppen

Ditt hjärta kände ej svek

Gud märker då stegen existerar tunga

och utmattad dem älskades drag

Han märker då krafterna sviker

och hjärtat träffar mattare slag

Då öppnar denne kärleksfullt famnen

och låter dem avsomna inom frid.

Det gick därför fort, oss fick ej talas vid

Ditt hjärta pausade samt ni fick frid

Hav tackar på grund av samtliga goda år

Men sorgen efter dig existerar svår.

Ditt hjärta likt klappat sålunda varmt på grund av dem Dina

Och ögon vilket vakat samt strålat sålunda ömt

Har stannat samt slocknat mot sorg till dem dina

Men vilket ni äger gjort skall inte någonsin bli glömt

Du bäddas inom hembygdens soliga famn

Där barndomens vagga äger stått

Vid hembygdens kyrka ni hunnit inom hamn

Och var dina steg ni äger gått

Det existerar hembygdens tidsangivare liksom ringa

En hälsning ifall frid önskar dem bringa

Du gick sålunda stilla din väg inom livet

Så tyst samt trogen Din plikt ni gjort

Hav tackar på grund av allt ni inom älskade givit

Ditt minne lever, detta går ej bort.

Du styrde ni ställde

Du ville oss väl

Du älskat oss samtliga från kurera din själ

Välsignat vare ditt minne.

Ett hjärta från godhet besitter slutat för att slå

Den eviga vilan äger kommit

Dock finnes ett tröst

Du sover inom ro.

När dina steg besitter tystnat

Finns ändå ekot kvar

När dina ögon slocknat

vi samtliga minnen har

Vi spar dem inom vårt hjärta

Tar fram dem då samt då

Så kommer ni på grund av alltid

Att artikel på denna plats ändå.

Stilla kom döden den kom såsom enstaka vän

Tog Dig nära handen samt förde dig hem.

I sorgen finns glädjen till allt ni oss gav

Av älskade samt vård mot dem ni höll av

Redo för att hjälpa, lycklig inom Ditt sinne

Är ni oss samtliga inom älskade minne

Är detta vår inom himmelriket?

Står detta hästhovar inom diket?

Hör jag klockringning för de avlidna hemma inom vår by?

Herren Gud vid porten gläntar

Vinkar åt mig , ler samt väntar.

Och jag nalkas vid ett snövit sky.

I skogarnas sus bland fåglarnas sång

Finns friden på grund av arbetssökande själ

Där önskar jag hitta min firmament ett gång

När mot existensen jag säger farväl.

Mor, ni fanns äldre, sliten samt trött

Av samtliga oro inom existensen ni mött.

Men för tillfället lilla Mor då ni göms inom din grav

Vaknar mot liv allt gott ni oss gav.

Hav tackar kära Mor till din möda, Din strid.

Vi önskar därför innerligt, Vila inom frid!