Vilken husplanta har svarta löv

Sverige äger två inhemska arter från al: klibbal (Alnus glutinosa) samt gråal (Alnus incana) . Klibbalen dominerar inom södra delen från landet, medan gråalen är vanligare inom norrut.

Klibbalen gillar blöta marker

Klibbalen trivs bäst inom blöta marker samt är detta enda från våra trädslag vilket är anpassat för dessa förhållanden.

Den växer ofta nära gränsen mot öppet en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig, dock trivs även på friska marker.

Den svarta valnöten, ett lövfällande träd som kan bli så högt som fot, finns vanligtvis i den centrala östra delen av USA

På näringsrik, mullrik mark tillsammans rörligt grundvatten kunna klibbalen nå ett medelproduktion på ca 10 m³sk per hektar samt år.

Gråalen är snabbare inom starten

Gråalen växer bäst på frisk, finjordshaltig mark, ofta tillsammans produktion över 10 m³sk per hektar samt år.

Den är kapabel också växa på torrare samt mager mark. Gråal äger enstaka snabbare ungdomstillväxt än klibbal, liksom dock passerar gråalens inom höjd efter ca 25 år. Klibbalen är många ljuskrävande, medan gråalen ej kräver fullt lika många ljus. Gråalen är också mer frosttålig samt används bland annat såsom amträd inom planteringar tillsammans ädla lövträd.

Gråalen förmå bli uppemot år äldre inom Norrland, medan klibbalen sällan blir över år.

Alen är ett snabbväxande trädslag som kan nå full storlek på 40–60 år

Gråalen förmå nå enstaka höjd på 20 meter samt klibbalen 25 meter.

 

Klibbalen mot vänster äger urnupna växtdel samt skaftade alkottar, medan gråalen mot höger besitter vassa ark samt oskaftade honhängen samt kottar. Årsskotten på klibbalen är kala medan gråalens årsskott är tätt håriga.

Illustration: Bo Mossberg från Den Nordiska Floran.

 

Alens roll vilket markförbättrare

Alen är enstaka avgörande markförbättrare tackar vare sina rotknölar, såsom bildas inom symbios tillsammans kvävefixerande bakterier. Dessa bakterier omvandlar luftens kväve mot föreningar likt alen behöver, vilket är särskilt värdefullt inom kvävefattiga marker.

Denna symbios gör för att alen förmå fälla sina löv gröna (med kvävet kvar), vilket bidrar mot ökad näring inom den omgivande marken samt därigenom främjar tillväxt samt biologisk mångfald.

De ordinära lövträdslagen i Sverige utgörs i huvudsak av släktena björkar (Betula), asp (Populus) och alar (Alnus)

tackar vare denna förmåga blandas alen allt oftare in inom bestånd för för att höja tillväxten.

Utbredning

Klibbalens naturliga utbredning sträcker sig huvudsakligen över Götaland samt Svealand, medan gråalen återfinns inom Svealand samt Norrland. Alarna står tillsammans för 1,5 andel från detta totala virkesförrådet på produktiv skogsmark.

Observationer från klibbal samt gråal från Artfakta, SLU Artdatabanken.

Flera källor ligger på baksidan utbredningskartorna, dock enstaka betydelsefull källa är Artportalen, där både allmänhet samt experter rapporterar in observationer.

Föryngring

Klibbalen förökar sig vegetativt huvudsakligen genom stubbskott. inom många alkärr sker stubbskottsförökning över flera generationer, där träden samt dess rotskott lever inom buketter på upphöjda socklar. Dessa socklar förmå existera många artrika samt tillhandahålla miljöer för mossor, lavar, kärlväxter samt insekter.

Fröförökning sker tillsammans små, vingförsedda frön liksom mognar inom kottar beneath hösten samt sprids beneath senhösten mot vintern.

Till skillnad från klibbal förökar sig gråal huvudsakligen genom rotskott.

Skador samt hot

Alarna betas sällan från vilt, däremot kunna fejningsskador förekomma.

Den svarta valnöten är ett lövträd, identifierad av sina tandade sammansatta löv och mörka, fårade bark när den är vilande

dem kunna också angripas från svampar. inom yngre ålder förmå dem drabbas från grentorka (Cryptospora suffusa), dock senare också från eldticka (Phellinius ignarius) samt fnösketicka (Fomes fomentarius). Dessa svampar orsakar röta inom stammen.

En relativt fräsch skada på klibbal är algsvampen Phytophthora, enstaka vissnesjuka liksom upptäcktes inom England samt besitter spridit sig mot kontinenten.

Den allvarliga sjukdomen leder så småningom mot för att träden dör, samt äger därför uppmärksammats på EU-nivå.

Alarnas ark kunna ibland bli angripna från insekter, likt mot modell allövbaggen (Agelastica alni) samt alviveln, vars larver lever inom bark samt bast. Bastflugor förmå ibland orsaka fläckar inom veden.

Ytterligare upplysning finns inom SLUs Skogsskada.

Virke

Klibbalens veddensitet är ca kg per m³.

Den djupsvarta färgen på knopparna ger ett subtilt intryck av styrka och elegans, vilket speglar askens status som ett av våra mest imponerande träd

Virket är ljust, rödbrunt. Splint samt kärnved skiljer sig ej åt. Virket är lätt för att ytbehandla samt något mjukare, dock segare än, aspvirke. detta är oftast rätfibrigt, vilket bland annat gör detta lämpligt likt listvirke.

Al används också mot inredningssnickerier, vilket paneler samt köksinredningar. Även möbler från al förekommer. Historiskt besitter alvirke även använts mot trätofflor.

Generellt används gråalens virke inom många små omfattning.

Klibbalens karakteristiska röda snittytor lyser upp inom en nygallrat bestånd på Öland.

Foto: Mats Hannerz.

Alens hårdhet i enlighet med Brinell

Källa: Svenskt Trä – Träguiden

Ändyta	Längsyta
3,7	1,4