Hur fungerar linsen i en kamera
Objektiv
Ett objektiv existerar enstaka optisk lins alternativt sammansättning från linser vilket används inom ett fotoutrustning till för att producera bilder från objekt, antingen vid fotografisk rulle alternativt vid andra medier liksom förmå lagra ett foto kemiskt alternativt elektroniskt.
Ljusmängden liksom når detta ljuskänsliga mediet bestäms genom ett kombination från exponeringstid samt bländaröppning. Hur många ljus likt erfordras till för att avbilda objektet bestäms från mediets känslighet samt ljusförhållandet nära objektet.
Det existerar ingen kritisk skillnad inom principen på grund av en objektiv liksom används inom ett stillbildskamera, enstaka videokamera, en teleskop, mikroskop, alternativt ytterligare utrustning, dock detaljutformningen samt konstruktionen existerar olika.
en objektiv förmå existera fast monterat vid enstaka fotoutrustning, alternativt detta kunna existera utbytbart tillsammans andra objektiv från olika brännvidder, ljusstyrkor samt andra attribut. Några från dem vanliga typerna från kameralinser inkluderar ultravidvinkelobjektiv, vidvinkelobjektiv, objektiv tillsammans med ett fast brännvidd ("prime lens"), objektiv tillsammans manuell alternativt automatisk fokusering etc.
[1]
Allmänt
[redigera | redigera wikitext]Ett objektiv kunna existera fast nära kamerahuset alternativt utbytbart (som inom enstaka systemkamera). Vanligtvis finns ett fokuseringsmekanism samt enstaka mekanism på grund av för att välja bländarvärde liksom reglerar hur många ljus såsom bör släppas in genom objektivet. Beroende vid kameratyp kunna detta även finnas enstaka integrerad slutare.
De allra flesta objektiv idag existerar försedda tillsammans antireflexbehandling mot modell från typ multicoating. detta existerar inom princip en många tunt metalloxidskikt såsom ångas vid objektivets yta. Tjockleken skall existera ett kvarts ljusvåglängd samt ljusreflexen dämpas ut genom interferens.
inledande lagret fullfölja bäst verkan, dock fabrikanterna äger tävlat tillsammans med varandra samt lagt vid upp mot sju lager. en äldre objektiv tillsammans endast en lager antireflexbehandling bör ej automatiskt dömas ut, andra attribut existerar viktigare.[förtydliga]
Ett annat bekymmer vilket den liksom besitter ett systemkamera råkar ut på grund av existerar för att objektiven äger ett viss filterverkan.
dem stora tillverkarna försöker hålla identisk färggång inom sina objektivserier dock den vilket använder piratobjektiv[2] brukar märka ett viss skillnad. Objektivets färgningstendens justeras tillsammans med olika glaskombinationer samt antireflexskikt vid linsytorna. en objektivs upplösning existerar optimerat till negativ/sensorformatet[förtydliga] – detta betyder för att tillverkaren försöker för att erhålla därför god information vilket möjligt inom respektive format.
enstaka tumregel existerar emellertid för att bildens standard ökar tillsammans negativ/sensorstorleken. Objektivets slipning samt processen att göra något blankt och slätt genom gnuggning existerar ett betydande faktor, dock glasämnets standard existerar utslagsgivande på grund av en objektivs kvalité.
Glasämnet likt skall användas till optiska ändamål bör svalna långsamt nära tillverkningsprocessen.
Då är kapabel mikroskopiska luftbubblor ta sig ut ur glasmassan medan den ännu existerar varm samt mjuk. Speciellt tysk kvalitetsoptik plats fordom känd till ett utmärkt glassammansättning.
Skärpa / kontrast
[redigera | redigera wikitext]Det liksom normalt uppfattas likt tydlighet inom en objektiv består inom själva verket från ett kombination från upplösning samt kontrast, detta önskar yttra gradienten samt skillnaden inom ljusstyrka mellan detta mörkaste samt detta ljusaste inom motivet.
Ett objektivs upplösning mäts inom linjepar per millimeter samt brukar ligga ner kring 80 likt bäst dock ligger närmare 60 på grund av dem bästa affärsmässig DSLR-objektiven. Moderna bildsensorer tillsammans enstaka upplösning ovan 36 MP (megapixel) besitter pixelstorlekar beneath 5 microns. Detta är kapabel jämföras tillsammans ett upplösning från 100 linjepar per millimeter.
Den snabba utvecklingen från bildsensorer driver därför fram enstaka färsk generation från kameraobjektiv tillsammans med högre upplösning samt tillsammans image stabilizer alternativt bildstabilisering, även kallat vibration reduction alternativt vibrationsreduktion, inbyggd inom objektivet. en objektiv tillsammans inbyggd bildstabilisering existerar från speciell vikt till handhållen fotografering samt till fotografering tillsammans objektiv från långa fokallängder samt betalkort skärpedjup (= stora bländare) var även den minsta rörelse alternativt vibration från kameran resulterar inom märkbart oskärpa inom den slutliga bilden.
Den vetenskapliga metoden för att mäta en objektivs kontrast existerar inom kontrastöverföringen, varför fotohandeln tillhandahåller särskilda testkartor liksom fotografen är kapabel nyttja sig från på grund av för att ett fåtal ett perception angående kvaliteten vid en objektiv.[källa behövs]
Objektiv tillsammans med fasta fokallängder mellan 50 samt 100 mm uppnår normalt högre upplösning samt kontrast än mer extrema objektiv liksom teleobjektiv alternativt vidvinkelobjektiv.
Från de olika pixelvärdena kan en digital bild återskapasObjektiv tillsammans med fasta fokallängder producerar även likt regel märkbart högre upplösning samt kontrast än mer komplicerade zoom-objektiv.
Vissa linser inom en objektiv är kapabel artikel arrangerade liksom enstaka team samt agerar då likt en integrerat optiskt element genom för att dem individuella linserna inom gruppen existerar limmade mot varandra utan mellanrum samt utan atmosfär mellan linserna.
ett assemblage linser sätts vid detta sätt samman tillsammans en kitt alternativt lim. Man brukade nyttja kanadabalsam, såsom äger identisk brytningsindex liksom objektivglas, dock vid bas från dess bristande motståndskraft mot temperaturförändringar samt nedbrytande process används numera framför allt UV-bestrålade epoxilim till för att sammanfoga linser mot grupper.
För för att enklare behärska anknyta upplösningsförmågan från en objektiv mot den från ett kameras bildsensor därför besitter testföretaget DxO Labs infört begreppet P-MP vilket står till Perceptual Mega Pixel. P-MP representerar enstaka översättning ifrån detta endimensionella begreppet linjepar per millimeter mot ett tvådimensionell betraktelse liknande MP alternativt megapixel på grund av enstaka bildsensor.
Ett objektivs upplösningsförmåga uttryckt inom P-MP existerar då direkt jämförbart tillsammans ett bildsensors upplösning uttryckt inom MP. Genom för att känna till objektivets P-MP samt bildsensorns MP förmå man då enkel att fatta beslut eller bestämma något vad såsom kommer för att begränsa ett kameras bildkvalitet samt mot vilken grad.
Inom optik gäller för att den "svagaste länken" avgör den slutliga bildkvaliteten. tillsammans dagens högupplösta bildsensorer existerar detta likt regel objektivet såsom utgör denna begränsning. äger man en objektiv vars P-MP påtagligt underskrider bildsensorns MP därför blir den slutliga bildens upplösning inom stort sett identisk liksom objektivets, samt når alltså inte någonsin bildsensorn denkbar upplösning.
äger man å andra sidan en objektiv vars upplösning uttryckt inom P-MP matchar bildsensorns upplösning uttryckt inom MP sålunda förmå man inom korthet yttra för att objektivets upplösning samt tydlighet matchar samt ger full utdelning från bildsensorns förmåga mot upplösning samt detaljrikedom.
Objektivets ljusstyrka
[redigera | redigera wikitext]Den största bländaröppningen på grund av en objektiv kallas dess bländartal (F-tal).
Ju lägre anförande desto mer ljus släpps in genom objektivet – desto mer ljusstarkt existerar detta. vid objektiv på grund av SLR-kameror finns detta vanligtvis ett automatiskt mekanism liksom håller bländaren vidöppen beneath fokusering, dock sluter mot detta inställda värdet då bilden tas. Denna mekanism existerar många användbar vid ljusstarka objektiv, medan långa teleobjektiv vilket besitter nedsänkt ljusstyrka, existerar nästan lika praktiska då dem existerar helt manuella.
Ursprunget mot måttet existerar helt enkelt förhållandet mellan objektivets brännvidd samt bländarens fysiska diameter. Detta innebär för att en 50 mm objektiv tillsammans med enstaka maximal bländaröppning från 6,25 mm äger en bländartal likt existerar 50/6.25 = 8.
Eftersom bländartalet existerar en rent geometriskt anförande därför påverkas detta ej från en objektivs ljustransmission vilket uttrycks såsom en T-tal.
Skall man exakt jämföra numeriskt värde olika objektivs ljusstyrka således ger F-talet alternativt bländartalet endast enstaka approximativ jämförelse medan transmissionstalet, alternativt T-talet existerar kompenserat på grund av äkta ljustransmission samt ger ett noggrannare jämförelse. Den primära orsaken mot skillnader inom T-tal mellan objektiv tillsammans med identisk F-tal existerar antalet linser inom objektivet, glaskvaliteten inom linserna samt kvaliteten från antireflexbeläggningar vid objektivets individuella linser.
Brännvidd
[redigera | redigera wikitext]Den viktigaste egenskapen förutom bländartalet existerar brännvidden, liksom vanligtvis anges inom millimeter (centimeter fram mot omkring 1960), samt såsom placerar objektivet inom någon från nästa kategorier:
Beroende vid ifall objektivet äger ett variabel alternativt fast brännvidd, kategoriseras detta likt antingen en zoomobjektiv alternativt en objektiv tillsammans fast brännvidd.
Zoomobjektiv är kapabel delas upp i:
- vidvinkelzoom
- normalzoom
- telezoom
Superzoom kallas ibland en objektiv liksom spänner ovan flera zoner från ovanstående.
Zoomfaktor 1x
[redigera | redigera wikitext]I specifikationerna till systemkameror (det önskar yttra kameror tillsammans utbytbart objektiv) anges ofta den optiska zoomfaktorn mot 1 gång (1×).
Detta beror vid för att kameran (kamerahuset) inom sig ej avgör zoomomfånget utan denna beror inom stället vid vilket objektiv likt används. till objektiv tillsammans med fast brännvidd existerar zoomfaktorn 1×.
Specialoptik samt specialfotografering
[redigera | redigera wikitext]Makro
[redigera | redigera wikitext]Ett makroobjektiv existerar en objektiv såsom existerar avsett till extrema närbilder.
Makroområdet brukar räknas ifrån enstaka avbildningsskala vid sensorn/negativet ifrån 1:1 (naturlig storlek) mot förstoring 10:1. Större avbildningsskala brukar räknas vilket mikrofotografering.
Som alternativ mot en makroobjektiv är kapabel man nyttja ett förlängningslins (extender) vilket fästs mellan objektivet samt kamerahuset alternativt närbildslins (försättslins) såsom skruvas inom objektivets filtergänga.
Båda förlänger objektivets brännvidd. en annat alternativ existerar mellanringar – enkla rör utan linser, tillsammans med alternativt utan elektrisk koppling på grund av objektivets automatik – vilket monteras vid identisk sätt liksom ett förlängningslins. Mellanringarna säljs oftast inom set ifall tre, tillsammans med olika bredd, liksom förmå användas inom olika kombinationer.
Mellanringarna reducerar objektivets närgräns tillsammans med större avbildningsskala likt resultat. Objektivet går då ej längre för att fokusera vid oändligt avstånd.
Brännvidden vid en makroobjektiv brukar motsvara en normalobjektiv, ibland längre. Fördelen tillsammans längre brännvidd existerar för att man förmå fotografera vid längre avstånd ifrån objektet, mot modell skygga insekter.
tillsammans med längre brännvidd blir även skärpezonen mindre samt motivet framhävs.
Med mellanringar blir detta en - beroende vid mellanringens bredd - kraftigt ljusbortfall. Detta motverkas tillsammans blixt. nära större avbildningsskala existerar enstaka ringblixt för att föredra, eftersom kombinationen objektiv samt mellanringar är kapabel anlända för att skugga blixtljuset.
tillsammans med försättslins blir detta inget ljusbortfall, å andra sidan ökar oskärpan inom kanterna.
Perspektivkorrektion
[redigera | redigera wikitext]| S h inom f t |
| (a) angående kameran hålls upprätt, fås ej husets övre sektion tillsammans med. |
| (b) Lutas kameran uppåt (eller nedåt), störtar lodräta linjer mot varandra. |
| (c) ifall objektivet förskjuts uppåt, tecknas lodräta linjer sidled. |
Dessa objektiv måste teckna enstaka foto vilket existerar avsevärt större än sensor- alternativt filmformatet, dels till för att undvika kraftig vinjettering samt andra avbildningsfel, dels till för att bilden ej bör helt försvinna mot kanten.
Vanligt existerar för att man måste blända ner objektivet en par steg, samt angående möjligt undvika dem yttersta lägena på grund av förskjutning/vinkling – då ligger man nämligen nära gränsen på grund av detta zon var objektivet tecknar klart.
Tilt- samt shiftdelen från objektivet går för att snurra kring den optiska axeln, sålunda man är kapabel ett fåtal den önskade effekten oavsett hur kameran existerar positionerad inom förhållande mot motivet.
Shift
[redigera | redigera wikitext]Shift existerar för att förskjuta objektivet inom höjd- och/eller sidled utan för att vinkla detta inom förhållande mot kamerahuset.
Vanligt användningsområde existerar fotografering från arkitektur. angående man tar foto vid ett upphöjd byggnad rakt framifrån, kunna man ofta ej backa tillräckligt långt igen, utan måste luta kameran uppåt på grund av för att erhålla tillsammans med all motivet.
Då faller perspektivet drastiskt samt byggnaden synes smalna från kraftigt uppåt. Detta motverkas genom för att man ställer kameran horisontellt samt ökar objektivet sidled uppåt. detta utför lodräta linjer raka även vid bilden.
Motsvarande gäller självklart ifall man önskar äga tillsammans med kurera framsidan samt ej står mitt framför huset.
Tilt
[redigera | redigera wikitext]Tilt kallas detta då objektivet vinklas inom förhållande mot kamerahuset (fokalplanet). Detta förändrar hur skärpeplanet ligger ovan motivet (enligt Scheimpflugs princip).
Den omedelbara effekten existerar för att man kunna mot modell fotografera nära marken mitt vid enstaka fotbollsplan samt erhålla tydlighet inom gräset all vägen mot målet.
Observera för att skärpeplanet då ligger inom stort sett längs marken, samt eventuella spelare inom förgrunden tappar inom tydlighet upp mot huvudet.
Tilt-and-Shift
[redigera | redigera wikitext]Det finns även objektiv tillsammans med tillfälle mot både förskjutning samt vinkling, samt vissa var detta går för att utföra helt oberoende från varandra.
- En storformats studiokamera från typ balkkamera behöver inga speciella objektiv till tilt-and-shift. vid bas från konstruktionen från typ optisk bänk, kunna man tillsammans samtliga objektiv vinkla och/eller förskjuta helt fritt, eftersom både bakstycket (filmkassetten) samt objektivet gård vid enstaka släde tillsammans med enstaka luftblåsa mellan varandra.
Fisheye
[redigera | redigera wikitext]Fisheyeobjektiv existerar vidvinklar tillsammans extremt begränsad brännvidd.
Bildvinkeln existerar upp mot 180° – samt ännu mer – mot 90° till en 21 mm-objektiv till 35 mm rulle.
Avbildningsfelet koma existerar inom stort sett eliminerat (jämför andra vidvinklar). Motljusskydd existerar sällan betydelsefull samt filter svåra för att anbringa – objektivets frontlins buktar ofta ut långt framför metallhöljet.
Eventuella filter anbringas inom stället inom ett speciell hållare på baksidan objektivet.
Med vissa fisheyeobjektiv tecknas ej sensor-/filmformatet fullt ut, utan bilden blir ett cirkel mitt vid ett inom övrigt helt mörk fyrkant, medan andra tecknar formatet fullt ut, samt den diagonala bildvinkeln existerar 180°.
Vinjettering (se nedan), närmast bildens yttre kanter, existerar klar samt något för att räkna tillsammans.
Spegeltele
[redigera | redigera wikitext]För för att göra kortare den fysiska längden vid en extremt teleobjektiv konstruerade flera stora japanska tillverkare liknande objektiv vid identisk sätt såsom en spegelteleskop. inom dessa reflekteras detta inkommande ljuset numeriskt värde gånger inne inom objektivet via numeriskt värde speglar.
Därmed kunde den fysiska längden bringas ner mot hälften från brännvidden samt mot samt tillsammans något mer. Detta sker dock vid bekostnad från objektivets yttre diameter. Spegelobjektiv blir många enklare än motsvarande brännvidd inom en konventionellt objektiv. Dessutom existerar sfärisk aberration nästan eliminerad inom dessa s.k. katadioptriska system.
I en spegeltele existerar sekundärspegeln (den främre) fastsatt nära ljusets ingångsöppning samt syns utifrån vilket enstaka rund skiva mitt inom frontlinsen. Primärspegeln (den bakre) existerar fastsatt längre in inom strålgången samt existerar ringformad. Primärspegeln, var ljuset infaller ursprunglig, existerar oftast konkav, medan sekundärspegeln oftast existerar konvex.
Konkav lins (kavlas på mitten) = spridningslins = negativ linsEtt spegeltele besitter vissa egenheter – mot modell existerar detta krångligt för att blända ner, inom stället äger man gråfilter inom strålgången på baksidan objektivet. Likaså syns nära bokeh ringartade oskärpemönster (typ "stekta lökringar") inom stället till ifyllda cirklar, m m. Konstruktionen existerar numera ej således vanlig.
Soft-fokus
[redigera | redigera wikitext]Optiken inom äldre billiga kameror tecknade ej helt tydligt samt fanns därför lite "förlåtande" nära porträttfotografering. till för att åstadkomma motsvarande resultat tillsammans med dagens moderna objektiv finns särskilda softfokusobjektiv. vid objektivets fullt skarpa foto är kapabel man tillsammans dessa softfokusobjektiv överlagra ett foto vilket ej existerar helt inom fokus.
Ibland förmå man välja grad från oskärpa inom bilden. andra sätt existerar för att låta fotografen välja graden från kromatiskt aberration (se dito) inom bilden, alternativt för att inom stället på grund av bländare äga inläggsskivor tillsammans centralt större hål likt bländare omgivet från mindre hål cirkulärt runt detta – detta ger flera bilder överlagrade vid varandra.
Dessutom finns speciella filterliknande försättslinser likt ger enstaka viss ljusspridning.
En lätt samt prisvärd svar, likt ger ett liknande resultat, existerar för att helt enkelt smeta lite vaselin vid en UV/Haze/Skylight-filter.
Softfokusoptik används särskilt på grund av porträttfotografering samt existerar typiskt korta teleobjektiv, cirka 85–135 mm.
Normalobjektiv (50 mm) förekommer även.
Objektivets avbildningsfel
[redigera | redigera wikitext]De flesta optiska aberrationer ökar ju längre man kommer försvunnen ifrån den optiska axeln.[3] Därmed får man sämre tydlighet inom bildens kanter samt framför allt hörn.
Avbildningsfel inom objektiv existerar självklart allt såsom avviker ifrån enstaka teoretisk perfekt avbildning. Avbildningsfelen kunna delas in inom brytningsfel samt övriga avbildningsfel. Brytningsfelen existerar sfärisk samt kromatisk aberration, brytningsfel, koma samt distorsion. Avbildningsfelen existerar inom huvudsak från nästa typer:
Sfärisk aberration
[redigera | redigera wikitext]Sfärisk aberration innebär för att ljus utanför objektivets (eller spegelns till spegeloptik) optiska axel bryts inom ett fokalpunkt framför filmplanet – ju längre försvunnen ifrån axeln, desto större fel.
på grund av för att rätta på grund av detta är kapabel enstaka spegel göras parabolisk. en objektivs kopp släpper igenom ljus samt på denna plats är kapabel den klotformade aberrationen korrigeras vid flera sätt, dels genom motverkande linselement inom strålgången, dels genom asfäriska linselement, vilket existerar den exklusivaste samt dyraste metoden.
Kromatisk aberration
[redigera | redigera wikitext]Kromatisk aberration besitter ej enbart tillsammans färgfotografering för att utföra utan påverkar negativt kvaliteten likaväl vid svartvit fotografering. Skälet existerar för att tillverkningsmaterialet (glas/plaster) inom linser äger olika brytningsindex på grund av olika färger.
Objektiv kallas akromatiska ifall dem existerar färgkorrigerade inom numeriskt värde grundfärger, exempelvis blått samt grönt. Ställs detta många höga krav vid objektiv, finns apokromatiska vilket existerar korrigerade inom tre grundfärger. inom båda fallen äger tillverkare försett objektivet tillsammans med linsgrupper från olika glassorter.
Man talar ifall kronglas- samt flintglastyper.
Reprofotograferingsobjektiv existerar inom regel apokromater liksom skall visa särskilt god planhållning, detta existerar objektivets förmåga för att hålla brännpunkten ovan kurera film- respektive sensorplanet, även kallat skärpeplanet alternativt fokalplanet.
De flesta objektiv existerar sedan länge färgkorrigerade akromater.
Dessa linser används ofta i objektiv i kameror för att fokusera ljus på en sensor eller filmAstigmatism
[redigera | redigera wikitext]När optiken äger olika fokusplan inom olika program alternativt riktningar, t.ex. vertikal samt horisontell riktning, kallas detta på grund av brytningsfel. Astigmatisk återgivning existerar tillsammans med nya tillverkningsmetoder samt nya glasmaterial samt kombinationer inget bekymmer inom dagens objektiv, dock tidigare angavs ibland på grund av objektiven för att dem fanns "anastigmatiska", detta önskar yttra ej ägde detta optiska fel.
Koma
[redigera | redigera wikitext]Koma existerar en avbildningsfel var ljusstrålar liksom ligger utanför den optiska axeln sprids samt avbildas liksom ett kometsvans (latin: ’’koma’’ = svans). Effekten kunna reduceras genom för att blända ner.[4]
Distorsion
[redigera | redigera wikitext]När raka linjer tecknas från optiken liksom böjda kallas detta på grund av distorsion (alternativt distortion).
Man skiljer vid nästa typer:
- Kuddformig distorsion existerar då enstaka linjär linje existerar inom mitten böjd mot in mot den optiska axeln. enstaka rät rektangel tecknas liksom ett enkel inbuktad kudde; därav namnet.
- Tunnformig distorsion existerar då enstaka rät linje existerar inom mitten böjd försvunnen ifrån den optiska axeln.
ett rektangel tecknas liksom ett tunna tillsammans lock samt botten buktande utåt.
- Vågformig distorsion existerar en kompromissförsök för att minska synintrycket från distorsion genom enstaka optikkonstruktion, var raka linjer omväxlande böjer än åt detta en samt än åt detta andra hållet vilket enstaka ganska platt sinuskurva (se figur). nära massiv våglängd samt nedsänkt amplitud blir effekten ett nästan linjär linje.
För en extremt vidvinkelzoomobjektiv förmå distorsionen växla nära zoomning; t.ex.
tunnformig distorsion nära kortaste brännvidden stegvis övergående via distorsionsfri avbildning mot kuddformig distorsion nära längsta brännvidden.
Även andra motivdetaljer än raka linjer påverkas från distorsion, dock den syns mindre klart var.
Vinjettering
[redigera | redigera wikitext]Vinjettering innebär mörkare hörn samt kanter inom bilden.
Vinjettering kunna orsakas från enstaka kroppslig barriär, mot modell en filter alternativt motljusskydd, vilket hindrar ljuset ifrån för att nå bildplanet. Effekten är kapabel existera ej avsiktlig alternativt skapad till för att erhålla ett dramatisk effekt.[5]
Mörkare kanter samt hörn kunna även uppstår vid bas från ljusbortfall, mot modell nära användning från vidvinkellinser, vid bas från för att ljuset träffar film- alternativt sensorytan inom enstaka sned vinkel.
mnära blixtfotografering är kapabel enstaka liknande påverkan uppstå angående blixtens täckning existerar otillräcklig på grund av för att illuminera synfältet. [5]
Inom digital fotografering kunna motsvarande resultat skapas tillsammans hjälp från bildredigeringsprogram.[5]
Överstrålning
[redigera | redigera wikitext]Även till en utmärkt objektiv, faller normalt dess kontrastöverföring (skärpa) inom hörnen.
Detta noteras främst vid för att gränsen mellan ett mörk samt enstaka ljus area blir alltmer diffus – lite ljus liksom sprids ovan vid detta mörkare. Man säger för att objektivet förlorar randskärpa utåt ifrån den optiska axeln.
- Denna randskärpa bör ej förväxlas tillsammans den typ från randkontrast, likt åstadkoms nära framkallning från svartvita bilder vid fotopapper.
Då förmå man låta pappret ligga ner still inom framkallaren efter för att inledningsvis rört vilket vanligt.
Det finns två olika typerFramkallare förbrukas snabbare samt inom större omfattning från mörka partier. nära randen mellan klart mörka samt ljusa partier går eller reser oförbrukad framkallare ovan ifrån ljusa partier ett små bit in inom mörka, medan förbrukad går eller reser ifrån mörkt mot ljust. Detta skapar enstaka mikroskopisk kolumn från extra mörkt inom randen från detta mörka grupp samt ytterligare ljust inom detta ljusa grupp.
dem många smala spalterna uppfattas ej från ögat annat än för att bilden verkar skarpare.
Överstrålning beror ej enbart från objektivet, utan även från detta medium man avbildar vid – spelfilm alternativt sensor.
Analog fotografi
[redigera | redigera wikitext]Det på denna plats fenomenet existerar klart nära traditionell fotografi tillsammans med spelfilm.
Ljuset passerar inledningsvis genom detta ljuskänsliga gelatinskiktet samt reflekteras försvagat ifrån filmbasen (acetat, alternativt förr celluloid), tillsammans utfallsvinkel identisk såsom infallsvinkeln, samt belyser gelatinet ett gång mot fast förskjutet ut mot kanterna. Därefter kommer ett svagare sekundär reflex ifrån filmbasens baksida… Detta bekymmer växer tillsammans med avståndet mot den optiska axeln bl a vid bas från den flackare vinkeln – reflexerna kommer längre försvunnen ifrån idealpunkten.
Digital fotografi
[redigera | redigera wikitext]Även digitalkamerans sensorer besitter liknande bekymmer, dock från annat skäl. Sensorn existerar uppbyggd från små linselement (ungefär: pixlar), vilka ej besitter nollstorlek. Ju längre ut ifrån optiska axeln, desto snedare faller ljuset mot den mikroskopiska linsen likt ej förmår för att avbryta den rakt inåt mot den ideala punkten, utan lite snett utåt ifrån den optiska axeln.
tillsammans Leica M9 besitter man försökt motarbeta detta tillsammans för att ej äga linserna likformigt samt ekvidistant utspridda ovan sensorn, utan alltmer skjuvade mot optiska axeln, ju längre ifrån axeln dem ligger.
Sensorn ger olika utslag för olika ljusmängderDetta ger ett rum shift-effekt.
Diffraktion
[redigera | redigera wikitext]Ett objektivs tydlighet når nästan ständigt sin högsta punkt mellan bländare 8–11, sedan faller skärpan igen beroende vid s.k. kniveggsdiffraktion inom bländaren. Diffraktion bildas självklart ständigt nära bländaröppningens kant, dock tillsammans allt mindre bländaröppning ökar andelen diffrakterat ljus inom den totala ljusmängden vilket passerar igenom.
Diffraktion, samt viss vinjettering samt koma, existerar inom princip dem enda avbildningsfel likt förekommer inom enstaka hålkamera.
Diffraktionen beror vid ljusets fysiska natur såsom vågrörelse, samt enda sättet för att minska diffraktionen existerar för att öka bländaröppningen. en objektiv likt existerar avsett för att ge högsta tänkbara tydlighet, liksom t.ex.
objektivet inom en teleskop, brukar konstrueras sålunda för att diffraktionen existerar den ledande orsaken mot oskärpan. en sådant objektiv kallas till diffraktionsbegränsat, samt ju större en diffraktionsbegränsat objektiv existerar, desto skarpare bilder ger detta. Diffraktionsbegränsade objektiv brukar äga många små synfält (ett par grader alternativt t.o.m.
mindre) var skärpan existerar optimal.
Bokeh
[redigera | redigera wikitext]Bokeh definieras liksom "det sätt likt optiken återger objekt liksom ej ligger inom fokus".[6] Bokeh uppträder främst tillsammans tele- alternativt makrooptik samt nära massiv bländare inom övrig optik – inom samtliga dessa fall besitter objektivet begränsad skärpedjup.
Ljuspunkter bortom fokus inom bakgrunden framträder ej liksom runda, utan besitter formen från objektivets bländaröppning. Detta förmå motverkas nära tillverkningen genom för att bländarkonstruktionen görs därför, för att bländaröppningen blir sålunda rund likt möjligt. Oskarpa punkter inom bakgrunden förmå även verka rotera kring den optiska axeln.
Runda punkter blir då ovala samt krökta radiellt kring optiska axeln.
Ett objektiv är en optisk lins eller sammansättning av linser som används i en kamera för att skapa bilder av objekt, antingen på fotografisk film eller på andra medier som kan lagra en bild kemiskt eller elektronisktReflexer inom linselement
[redigera | redigera wikitext]Starka ljuskällor, mot modell direkt solljus såsom infaller rakt in inom objektivet, skapar reflexer inne bland objektivets linselement. Dessa störningar uppträder vanligen likt spökbilder (över själva motivet) från objektivets bländaröppning inom varierande storlek.
Denna typ kallas linsöverstrålning alternativt flare vid engelska.
Likaså kunna ljus såsom infaller snett mot ett sektion från frontlinsen ge slöjbildning. detta visar sig vilket ifall enstaka ytterst tunn en färgblandning av grått och vitt slöja nedsänkt ovan enstaka sektion från motivet.
I synkorrigering används konvexa linser i glasögon eller kontaktlinser för att hjälpa personer med långsynthet (hyperopi) genom att fokusera bilder korrekt på näthinnanDessa båda fenomen motverkas tillsammans antireflexbehandling samt motljusskydd.
Objektivets anpassning mot enögda spegelreflexkameror
[redigera | redigera wikitext]Spegelreflexkameran besitter enstaka spegel likt fälls undan (senast) då fotografen tar bilden. Denna spegelrörelse kräver en visst utrymme. Objektivkonstruktörerna måste förse bakre delen vid objektivet tillsammans ett korrigerande linsgrupp liksom minska konstruktionen bakåt, sålunda för att spegeln ej träffar inom bakersta linsen.
Normal- samt vidvinkelobjektiv på grund av spegelreflex konstrueras därför liksom omvända teleobjektiv, även kallade retrofokusobjektiv.
- Liknande problematik finns även till mätsökarkameror tillsammans med ljusmätning inom strålgången, samt för att nära extrem vidvinkel förmå mot samt tillsammans med ett eventuell ridåslutare anlända åt en icke-retrofokusobjektiv.
Antal linser
[redigera | redigera wikitext]Ju större ljusstyrka respektive ju mindre brännvidd en objektiv besitter, desto fler linser innehåller objektivet.
Orsaken existerar för att ljuset inom strålgången nästan faller sidled tillsammans den optiska axeln nära långa brännvidder, samt objektivet kunna då klara sig tillsammans endast numeriskt värde linser (refraktor). inom andra extremfallet, då man besitter en supervidvinkelobjektiv liksom vinklar mot samt tillsammans med bakåt inom 220° bildvinkel, utsätts ljusstrålarna likt ligger långt utanför den optiska axeln till kraftiga aberrationer.
detta kunna krävas flera linser på grund av för att rätta dessa fel; vidvinkelobjektiv förmå äga upp mot en tjugotal linser. Således existerar linsbehovet inom stort omvänt jämnt fördelat mot brännvidden.
Klassiska objektiv
[redigera | redigera wikitext]Några nämnvärda objektivkonstruktioner: