När slutade flottningen i åsele

Flottningens saga inom Sverige

Inledning

Flottning alternativt timmerflottning besitter varit en sätt för att transportera timmer inom strömmande vattendrag ifrån skogarna inom inlandet mot gruvor nedströms samt sågverk, vilket ofta nedsänkt nära landremsa vid havet.

Timret fick följa tillsammans detta strömmande vattnet inom älvar, åar samt bäckar. inom mindre strömmande delar från vattendragen samlades timret ihop inom stora flot (även kallat timmernot) samt spelades alternativt bogserades mot ställen var strömmen kunde ta detta vidare. dem vattendrag såsom användes på grund av flottning kallades flottningsleder alternativt flottleder.

Även bäckflottning äger förekommit, sålunda länge skogsbilvägar saknades. Bäckflottning inom bäckar samt åar fanns betydande till för att erhålla timret ner mot huvudälven.Skiljet (sorteringsverket) nedsänkt inom slutet från flottningsleden, dvs nere nära landremsa vid havet. denna plats skedde sorteringen från detta flottade timret, detta önskar yttra timret sorterades efter ägare samt sortiment samt buntades samt bogserades mot sågverken samt massaindustrierna.

Bogserbåtar transporterade timret inom långa rader buntade tillsammans med kätting.En från flottningspionjärerna plats köpmannen Jakob Polack inom Sundsvall. tid 1721 fick Polack avtal tillsammans flottan angående för att bygga nya försvarsanläggningar inom Stockholms ögrupp. Då fanns ännu fanns inga flottleder. Polack satte därför igång människor tillsammans med för att spränga försvunnen stenar inom älven Ljungan.

Senare anklagade bönderna Polack på grund av för att äga roffat åt sig den bästa skogen.Rubrikbilden ovan visar jobb tillsammans timmerflotar nära en sågverk inom Sundsvallsområdet, 1910-tal. Bild: Sundsvalls museum, ID: SuM-foto000066.

Flottningens- samt skogsavverkningens historia

Flottning plats beneath hundratals tid detta enda sättet för att transportera timmer.

inom landet kom flottningen igång inom ett större skal beneath sen-medeltiden då älvar samt andra vattendrag användes på grund av frakt från timmer. Ända sedan 1500-talet äger detta funnits sågverk inom södra Norrland. inom samt tillsammans med för att järnbruk började drivas, ökade nödvändigheten från virke på grund av för att hålla dessa igång.Vid mitten från 1700-talet ägde flottningen kommit för att bli grundlig inom stora delar från landet då timmer behövdes nära vattensågarna.

för att flottning förekom vid både Klarälven samt Indalsälven finns omnämnd vid 1730-talet, samt vid 1740-talet började sågverken inom Lo samt Kramfors för att flotta vid Ångermanälven. Ägarna mot dessa verk lät även utföra grundlig flottledsrensningar. i enlighet med ett fräsch förordning 1739 gavs såväl borgerskapet likt allmogen rättighet för att bedriva flottning inom kungsådran från dem svenska vattendragen.

Vidare förbjöds utsättandet från fiskeredskap liksom hindrade flödet, vilket bidrog mot flottningens utbredning.Flottningen ökade än mer vid 1800-talet då man började nyttja ångsågar nära sågverken, dvs inom samt tillsammans sågverksindustrins expansion. Flottningsverksamheten byggdes ut samt då främst inom Norrland. Ångsågar byggdes upp längs tillsammans norrlandskusten beneath 1800-talet samt massafabrikerna började växa fram inom start från 1900-talet.Ända fram mot 1765 gällde detta således kallade bottniska handelstvånget, vilket innebar för att städer norr angående huvudstaden ej fick ta emot alternativt sända ett större vattenfartyg ofta för transport eller krig utomlands alternativt ens mot städer inom landet söder angående huvudstaden.

beneath 1800-talets inledande hälft ökade flottningen betydligt framförallt då handeln tillsammans virke blivit fri inom riket. Därmed kunde skogsägande bönderna sälja mot sågverk, pappersbruk alternativt sälja utomlands. Nya flottningsleder drogs förbi forsar samt senare förbi vattenkraftverk, inom sprängda alternativt byggda timmerrännor.Efter tillkomsten från den därför kallade Strömrensningskommittén inom start från 1800-talet rensades älvarna ifrån allt såsom kunde hindra timrets framfärd inom vattnet.

Exempelvis blev Dalälven helt flottningsbar ifrån Dalarna samt ända ned mot havet 1870.Främst inom Mellannorrland rustades flottleder upp efter flottningsstadgan 1880, vilket föreskrev för att länsstyrelserna skulle inrätta allmänna flottleder. Därmed minskade strandägarnas möjligheter för att hindra flottningen. en villkor fanns för att dem likt ville flotta virke slog sig samman, vilket gjorde för att flottningsföreningar bildades.

Flottningsföreningar, samarbetsvillig från virkesägare, bildades till för att bekosta flottning samt underhåll från lederna. Mellan år 1880 samt 1900 ökade flottlederna inom landet ifrån 5.165 km mot ca 20.000 km. dem allmänna flottlederna utgjordes från 33.000 km beneath 1940-talet samt mer än 18 miljoner kubikmeter timmer flottades.

Cirka 80 % från flottlederna fanns inom Norrland, var Ångermanälven ägde landets längsta flottledssystem tillsammans 3.538 km. då flottningen plats vilket intensivast beneath 1930-talet fanns detta ovan 3.000 mil flottleder, mer än 18 miljoner kubikmeter virke flottades samt omkring 50.000 individ plats sysselsatta. Därtill tillkom omkring 200.000 tusen liksom arbetade inom skogen samt inom industrin tillsammans för att hantera virket.

ifrån 1960-talet minskade flottningen samt epoken tog slut beneath 1980-talet.

Skogsavverkning

Skogsavverkningen skedde beneath vintern, då fälldes träden inom skogen tillsammans med yxa samt såg. tillsammans ridhäst forslades sen stockarna mot närmaste flottningsbara vattenled var detta lades nära stranden alternativt vid isen. Därefter inväntade man issmältningen samt vårflödet.

Då blev detta dags för att flotta timret ned mot kusten.Det allra vanligaste inom land fanns för att varenda enskild skogshuggare (timmerhuggare) gjorde läka arbetet tillsammans dem växt dem fällde. Skogshuggaren/timmerhuggaren gjorde allt ifrån för att fångstredskap trädet, kvista, barka samt kapa upp dem mot stockar inom längder såsom plats lämpliga till sågverken.

Kapningen från stockarna mot passande längder kallades på grund av för att aptera trädet. Stockarna kapades inom olika längder beroende vid hur snabbt stammen avsmalnade mot toppen från trädet.Bilden visar skogshuggare 1908.För för att utföra varenda dessa olika arbetsmoment behövde skogshuggarna äga enstaka hel sektion olika verktyg liksom dem fick ta tillsammans med sig ut inom dem snörika skogarna.

Timmersvansen användes på grund av för att fångstredskap trädet nära roten, yxan på grund av för att kvista trädet då detta väl fällts samt barkskraparen till för att ta försvunnen barken på grund av för att underlätta flottningen. Bågsåg användes på grund av för att aptera trädet inom olika stocklängder samt timmersax till för att därefter lägga stockarna riktig till personer som kör timmer.

Stockarna transporterades sen tillsammans ridhäst mot flottningsleden. nära flottningsleden lades stockarna upp vid isen alternativt vid stranden. Bilden visar ett timmerkoja samt skogshuggare inom Mellannorrlands inland, 1908.De tidigare skogshuggarna ägde endast yxor på grund av för att fångstredskap träden innan timmersvansens tillkomst.

Timmersvansen existerar enstaka grovtandad handsåg, samt den finns till enstaka alternativt numeriskt värde personer. Bågsåg existerar ett större handsåg tillsammans ett båge från stål samt en skärblad spänt mellan bågens ändar. Bågsåg kallas Swed-saw inom engelsktalande länder. beneath slutet från 1940-talet kom dem inledande motorsågarna, samt skogsbrukets mekanisering påbörjades.

Stockarna försågs tillsammans ägarmärken, s.k. stukmärken, inom ändarna alternativt vid stockens mantelyta på grund av för att behärska identifieras nära den slutliga virkessorteringen. Stukningen gjordes tillsammans speciella märkyxor genom för att hugga in en stämpelmärke vid stockändan. titta bilder vid stukmärken längst bort ned vid sidan.

Timmerflottning

Flottningen började direkt efter islossningen inom åarna samt älvarna.

Ofta byggdes dammar på grund av för att behärska öka vattenflödet genom smala passager.

I avsaknad av vägar föddes sättet att förflytta virke via vattendrag

Strömmarna rensades även ifrån hinder, dammar anlades på grund av magasinering från dricksvatten, stenkistor byggdes samt länsar samt bommar lades ut till för att leda timret förbi hinder samt förhindra detta ifrån för att fastna. ovan större sjöar drog man timret tillsammans enstaka s.k. spelflottar. Ibland byggdes långa flottningsrännor förbi svåra samt svårrensade sträckor, oftast beneath start från flottningsepoken.Spelflotte existerar enstaka flotte tillsammans en lodrätt spel, tillsammans ett utdragen lina, likt förr användes till för att dra flottningstimmer ovan sjöar.

inom flotten fästes enstaka läns från sammanfogade stockar, inom form eller gestalt från ett massiv ögla, vilken inneslöt detta timmer man ville dra. Linan roddes mot enstaka fästpunkt, exempelvis vid den kust dit man ville anlända, alternativt enstaka fästpunkt uppbyggd ifrån botten. då linan plats fäst spelade man in linan, varigenom flotten tillsammans tillsammans med detta från länsen inneslutna timret sakta flyttades ovan sjön.Bilden visar ett spelflotte inom jobb vid Flosjön inom jobb, Dala-Floda, Dalarna.

Man ser spelt mitt vid flotten var flottare agerar in timmerbuntarna. Bild: Wikipedia.Ett senare sätt för att transportera timmer ovan sjöar fanns varpning. ett vajer fästes inom enstaka timmerflot från enstaka varpbåt. Därefter går varpbåten cirka 1000–2000 meter samt förtöjer nära ett dykdalb/boj/ankrar upp.

Redan på 1300-talet användes älvar och andra vattendrag till timmerflottning, men först med sågverksindustrins expansion från

Timmerfloten varpas/spelas/vinschas vajern in, samt då vajern existerar nästan helt inne återkomma proceduren nära enstaka färsk förtöjningsplats cirka 1000–2000 meter försvunnen. Timret vilket spelades in inom ett timmerflot kunde innehålla ovan 100 000 timmerstockar.Den sista fasen beneath flottningssäsongen, innan isen åter lade sig inom älvarnas nedre delar, fanns slutrensningen från stränderna, den s.k.

rumpning. frakt från åtgärda stockar inom rinnande dricksvatten kallades strömflottning alternativt lösflottning. Lösflottning fanns den ledande metoden inom landet. Lösflottning kunna delas upp inom olika arbetsmoment: bäckflottning, sjöflottning samt älvflottning. Bogsering från virkesbuntar ovan sjöar alternativt längs enstaka kust kallades fastflottning, havsflottning alternativt buntflottning.Att arbeta liksom flottare fanns en säsongsarbete samt enstaka nödvändig biinkomst inom skogsbygderna.

Flottningen ägde inom princip identisk organisation fram mot för att den försvann vid 1960–1980-talen, då järnvägsfordon samt lastbilstransporter ansågs mer lönsamt. vid Dalälven upphörde flottningen 1970 samt vid Åseleälven–Ångermanälven ovanför sammanflödet tillsammans Fjällsjöälven flottade man på grund av sista gången 1979.

Flottarna

De person som arbetar liksom jobbade tillsammans flottningen kallades ”flottare”.

dem flesta plats småbrukare, arrendatorer, torpare samt lösarbetare ifrån trakten.

Flottningen längs en älvs huvudled delades upp i skiften, där flottningen sköttes av skifteslag

Flottningsarbetet fanns tungt dock erbjöd massiv frihet, vänskap samt tillfälle mot egna initiativ.Flottarna ägde mot arbetsuppgift för att titta mot för att timret kom fram samt drev tillsammans strömmen samt för att återföra stockar likt fastnat vid stranden. detta kunde även existera för att riva sålunda kallade ”brötar” (anhopning från timmer), för att varpa alternativt bogsera timmer ovan lugna vattendrag samt för att sortera timret inom skiljen.

Bilden visar timmerflottare vid Klarälven tillsammans med båtshakar inom händerna. Bild: Wikipedia.Ibland fanns flottarna tvungen för att spränga bröten tillsammans dynamit på grund av för att erhålla loss timret. Beroende vid arbetsuppgift delades arbetslagen in inom landlag, båtlag samt sjölag. dem maximalt erfarna flottarna blev brötlossare.

Flottarnas viktigaste redskap fanns flotthaken (båtshaken), såsom består från träskaft tillsammans med ett smidd järnhake tillsammans med numeriskt värde spetsar inom en ändan.Flottarens sysselsättning plats ej ofarligt samt detta hände ofta tragedier tillsammans drunkning liksom resultat, exempelvis fanns arbetet tillsammans med för att riva brötar plats många farligt.

Flottarna ägde svårt för att hålla fötterna varma samt flera gick konstant omkring tillsammans iskallt dricksvatten inom kängorna. Länge använde dem skinnkängor såsom smordes in tillsammans med tjära alternativt lut från björkaska till för att utföra lädret hårt samt ogenomträngligt för vatten på grund av enstaka tidsperiod. Ramlade enstaka flottare inom vattnet sålunda ej byttes ej textilier, på grund av ombyte fanns ej.

Gummistövlar började säljas vid 1920-talet, dock inledningsvis vid 1940-talet kom stövlar tillsammans långa skaft mer allmänt inom bruk. Ofta saknades ordentliga kojor på grund av vila samt övernattning inom, timrade skogskojor blev vanliga inledningsvis beneath 1930-talet. Innan dess fick flottaren tillbringade natten beneath ett upp samt nedvänd flottningsbåt alternativt vid granris beneath en växt.

Gapakojor plats vanliga. detta plats enstaka lätt koja vilket byggdes tillsammans hjälp från ett slana mellan numeriskt värde växt. Mot denna byggdes en snett överbyggnad tillsammans med granris samt slanor. Namnet kommer ifrån för att kojan gapade öppet vidare. vid framsidan från kojan ägde flottarna enstaka stockeld liksom fick brinna kurera natten på grund av för att ge värme, hålla undan mygg, uttorkning textilier samt mot matlagning.Flottningen plats arbetskrävande samt sysselsatte flera personer, såsom mot största delen plats säsongsanställda småbrukare samt skogsarbetare.

detta plats vanligt för att yrket vilket flottare gick inom arv ifrån far mot son samt för att dem fanns ifrån lokalbefolkningen. nära skiljena krävdes många anställda samt var fanns detta fler säsongsarbetare ifrån mer avlägsna trakter. Mer än tusen personer kunde arbeta inom en visst älvsystem beneath ett flottningssäsong. Flottningen fanns vilket intensivast beneath 1930-talet samt omkring 50.000 man plats sysselsatta tillsammans med flottning.

Därtill tillkom omkring 200.000 tusen såsom arbetade inom skogen samt inom sågverksindustrin tillsammans med för att hantera virket. beneath den säsong då detta ej gick för att flotta timret jobbade den fasta anställda personalen ofta inom skogen dock även tillsammans med rensning från vattendragen, mot modell tillsammans med för att bärga sjunktimmer samt ta försvunnen flottningshinder, stenblock samt bas.

detta fanns även båtar samt ytterligare utrustning såsom underhölls från personalen.

Flottningsyrket plats hårt samt farligt. dock detta plats även en fritt arbete vilket ägde upphöjd ställning eller tillstånd tillsammans med en romantiskt skimmer. Gösta ”Snoddas” Nordgren samt hans låt ”Flottarkärlek” förmå äga bidragit mot detta.

Skiljet

I skiljet (sorteringsverket) sorterades timret efter respektive ägare samt något som har transporterats eller flyttats vidare inom olika rännor alternativt vattendrag mot sågverk samt pappersbruk.

en stort sådant skilje fanns inom Ljungan nära Kvissleby (söder ifall Sundsvall). inom anslutning mot skiljen fanns s.k. publikation från timmer, vilka kunde innehålla hundratusentals stockar. ifrån dessa periodisk matades timret in inom sorteringsverket samt till detta fanns detta små ”knuffbåtar”. Timmer vilket skulle transporteras ett längre sträcka vid havet måste däremot paketeras ordentligt inom timmerflotar, vilket skedde genom flottläggning, sålunda nära vissa skiljen fanns detta buntverk vilket buntade ihop dessa flottar tillsammans kätting.Bilden visar skiljet inom enstaka flod var sortering från timmer pågår.

Bild: Järnvägsmuseet, ID: JvmKCAC14359.Världens största sorteringsverk nedsänkt inom Sandslån nära Ångermanälven. var arbetade såsom maximalt 700 personer samt rekordåret 1953 sorterades manuellt närmare 23 miljoner timmerstockar.

Flottarnas båtar

När timret skulle flottas genom större sjöar samt sel inom älvarna (lugnt vatten) var strömmen ej fanns tillräcklig kraftfull till för att föra timret vidare samlades timret inom så-kallad timmerflot samt varpades fram.

inom start användes särskilda spelflottar tillsammans gångspel (se ovan) dock senare tillsammans med ångdrivna varpspelsbåtar. Längre fram brukades även större ångdrivna bogserbåtar tillsammans tillräcklig maskinkraft till för att bogsera timmerflottarna ovan sjöarna. en flot kunde innehålla uppemot 15.000−160.000 stockar likt omslutits tillsammans med ett ringbom bestående från ca 200 slanor såsom sammanlänkats tillsammans med länkar som är kopplade samman ofta för att binda eller säkra något.

Den inledande ångbåten vid Dalälven, anpassad på grund av flottning från timmer, byggdes 1862. Ångmaskinerna vid dessa bogserbåtar drevs tillsammans med ved ifrån sjunktimmer vilket bärgats samt torkats. Ombord vid dessa båtar jobbade såsom regel en flottarlag ifall cirka sju man.

Flottningen i södra Sverige upphörde dock relativt tidigt i de flesta vattendrag, de sista på 1960-talet

Bilden visar bogserbåten Sandslån III, byggd till Ångermanälfvens Flottningsförening 1913. Bild: relaterat till sjöfartens historia museet, ID: Fo176877AB.Flottarlagen använde även roddbåtar. Flottarbåten besitter tillsammans tillsammans med timmerhaken/flotthaken varit flottarnas viktigaste redskap. Utseendet alternativt formen vid flottarbåtarna besitter varit olika beroende vid inom vilken flod dem använts.

samtliga ägde dock ett sak gemensamt, dem skulle tåla omild behandling från både lager samt berg. Formen vid båtskrovet plats bukig samt rund på grund av för att båten skulle artikel sjösäker. Flottarbåtarna användes ej bara på grund av för att transportera flottaren inom sitt jobb utan även vilket ”flöten” mot dem kilometerlånga stålvajrar vid varpspelsbåtarna då man ej ville för att dessa linor skulle fastna inom något vid botten.

Bilden visar den typ från flottarbåtar såsom användes nära flottningen. Båtarna vid bilden existerar dem båtar såsom användes från flottarlagen nära platsnamn, strax söder ifall Hedemora, Dalarna. Foto: Arvid Andersson, c:a 1920. Bild: Wikipedia.De bogserbåtar likt bogserade timmerflottar mot havs ägde en många större deplacement samt mer maskinstyrka än dem bogserbåtar såsom gick inom älvarna.

Rumpning

När flottningssäsongen plats ovan till året sålunda utfördes den sålunda kallade rumpningen.

Arbetet tillsammans rumpning innebar för att man rensade stränder samt bottnar ifrån timmer vilket fastnat. Rumpmanskapet delades upp inom båtmanskap, strandrensare samt proviantörer. Även ifall samtliga hjälptes åt plats detta framförallt strandrensarna likt drog ut strandvirke samt rev fasta landbrötar. Båtmanskapet rev utbrötarna samt skötte rensning från forsarnas bakströmmar.

inom litteratur angående flottare finns fakta angående för att detta förekom så-kallade ”rumpbaler” då rumpningen plats avklarad.

Föregående sida

xxxxxxxx Hist xxxxxxxxx

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

Relaterade länkar

•Kartor ovan Sundsvallsdistriktet•Begrepp ifrån detta gamla bondesamhället•Det gamla bondesamhället•Socknen samt sockenstämman•Järnvägens bakgrund & rallarna•Fyr- samt lotsväsendets historia

Referenslitteratur

•Flottarna fick hastighet vid exporten: Timmerflottning, från Nils Johan Tjärnlund, 6 juli 2010.

Tidskriften Populär bakgrund 6/2010.•Skogen, flottningen samt Norrbottens människor, Skogshistoriska Sällskapets Årsskrift 2016, sid 12-21. •Flottningen inom Norrland, Lars Karlman jk 92/96.•Sågverksindustrins tillväxt inom Norrland; ifrån 1850 mot andra världskriget. Inst. på grund av vegetationsekologi samt inst. på grund av skogsskötsel SLU Umeå, ortnamn Blom, Erik Willén 1991/95.•"Nyfiken vid Sverige", Utbildningsradion (sid 4) •"Ådalen, industrihistorisk inventering", sektion 3, 1980, (sid 20 - 21)•Wikipedia Överst vid sidan

Bilden visar timmerflottare inom Haverö, Medelpad vid 1910-talet såsom arbetar tillsammans med rumpning (slutrensning) från detta timmer liksom fastnat vid stenar då vattenståndet sjunka.

Bild: Nordiska museet, ID:NMA.0036767.

Sågverksepoken

Vattensågar samt ångsågar

De inledande sågarna inom Norrland byggdes inom slutet från 1500- talet. dem fanns därför kallade vattensågar alternativt sågkvarnar såsom drevs tillsammans med vattenkraft. dem ägde bara en skärblad såsom fanns handsmitt samt många grovt. i enlighet med beräkningar blev 15% från stockarna sopor.

inom slutet från 1700-talet utvecklades valsningstekniken samt detta blev möjligt för att tillverka många finare skärblad. Dessa skärblad vanligen till Hollands-sågar. Senare kunde man även nyttja flera skärblad samtidigt inom ramarna vilket medförde enstaka ytterligare produktionshöjning. 1850 fanns cirka 100 sågar inom Norrland. Perioden 1750–1850 blev vattensågarnas blomstringstid samt detta plats för tillfället såsom skapandet från flottleder kom inom gång vid allvar.

detta plats en gigantiskt samt mödosamt sysselsättning. Vattendragen rensades ifrån sly samt hinder. jobbiga stenpartier sprängdes samt schaktades försvunnen. Älvfårorna rensades till för att bli djupare samt älvarna gjordes smalare vid vissa ställen till för att öka farten vid vattenflödet.Bilden mot motsats till vänster visar skovelhjulet mot enstaka vattensåg inom Pelarne, Vimmerby.

Foto 1947. Bild: Kalmar läns museum, ID: KLMF.A08825.Trävaruindustrin utvidgade snabbt beneath 1800-talet. Ångkraft gjorde detta möjligt för att anlägga sågverk direkt nära kustens hamnar. Norrlands inledande ångdrivna såg anlades 1849 inom Tunadal nära Alnösundet norr ifall Sundsvall. ovan fyrtio ångsågar fanns snart etablerade längs Medelpads kust samt enbart inom Sundsvalls sågverksdistrikt fanns 23 ångsågar.

Sundsvall blev centrum till världens största sågverksdistrikt. andra sågverksdistrikt uppstod kring Härnösand, Kramfors samt Örnsköldsvik inom Ångermanland dock även längre upp längs norrlandskusten.

Stora mängder tillsammans människor, ej minimalt ifrån Värmland samt land i norden, kom mot Sundsvallsområdet till för att arbeta nära sågverken, alternativt tillsammans med skogsarbete, kolning samt flottning.

Råvaran - skogen

I skiftesreformerna skiftades även skogen liksom kom för att tillhöra respektive bonde. Tidigare ägdes skogen samt utmarken gemensamt från bönderna inom byn.Sågverksägarna inom Norrland plats intresserade från böndernas nya skogar.

dem norrländska bönderna ägde ofta många stora skogsområden, såsom dem fått då kronan skulle dra gränsen mellan kronoskog samt bondeskog.

Flottningen ökade än mer på 1800-talet då man började använda ångsågar vid sågverken, dvs i och med sågverksindustrins expansion

detta fanns egentligen bara sågverksägarna såsom förstod hur många skogen plats värd. dem köpte träd många billigt från bönderna. detta går flera historier ifall hur bönder praktiskt taget lurades för att sälja på grund av struntsummor. Ändå tyckte bönderna för att dem gjorde enstaka god butik. Bilden visar skogshuggare inom Nedre Röra täckt område, Stenungssund, år 1917-1919.

Det finns belägg för timmerflottning redan på 1300- och 1400-talen i Mellansveriges bergsbygder

längst bort fram ligger enstaka timmersvans. dem flesta besitter enstaka timmerbila inom sina sker. Bild: Bohusläns museum, ID: UMFA53058:0001.Nybildade sågverksbolag beneath James Dickson d.ä., Carl Kempe, Friedrich Bünsow m.fl. köpte inom start enbart avverkningsrätter från skogsägande bönder. Avverkningsrätterna nedsänkt oftast vid 50 kalenderår, dock kalenderår 1889 kom enstaka team vilket begränsade avverkningsrätternas giltighetstid mot 20 kalenderår.

Detta fanns ett från huvudorsakerna mot för att bolagen beneath slutet från 1800-talet övergick mot för att köpa själva skogsmarken. flera från avverknigsrätterna gick ut nära sekelskiftet 1900 samt på grund av för att säkra resurser vid timmer blev bolagen tvungna för att köpa skogen.

Och i både Viskan och Göta älv flottades ektimmer på 1500-talet

Bolagen fick då även fasta punkter till fortsatt exploatering ute inom bygderna. Sågverksägarna passade även vid för att köpa upp järnbruk samt hyttor vilket lades ned beneath 1800-talet. mot bruken hörde ofta stora skogar var man ägde gjort träkol samt tjära tidigare.Skogen blev riktigt värdefull inom mitten från 1800-talet då man började bygga dem inledande ångsågarna nära norrlandskusten samt sälja utomlands virke mot bl.a.

England. dem engelska importtullarna vid virke minskades successivt ifrån 1842 samt plats helt borta 1866. Samtidigt minskades dem svenska exporttullarna ifrån 1835 samt vidare, på grund av för att kalenderår 1865 avskaffas helt.När man lärde sig utföra pappersmassa samt ark från virke (sulfit- samt sulfatmetoderna) inom slutet från 1800-talet blev skogen än mer värdefull.

Då fick man även användning till granarna, nära sågverken använde man tall.

Sågverken

Med ångsågarna effektiviserades sågverksindustrin betydligt. Man plats ej längre beroende från den fasta vattenkraften till lokaliseringen från sågverk utan kunde anlägga sågarna var detta fanns lämpligast ur varenda synpunkter.Före 1850 då vattensågarna dominerade plats detta Västerbottens län liksom ägde flest sågar samt sågade maximalt.

inom samt tillsammans ångsågarnas intåg kom ett ytterligare sektion från Norrland för att bli den ledande. Den inledande ångsågen byggdes 1849 inom Tunadal strax utanför Sundsvall samt Sundsvalls-trakten samt trakterna kring Härnösand kom därefter för att bli dem största. inom böljan från 1860-talet ägde antalet sågverk ökat ifrån cirka 100 mot 2S0 stycken.

Mellan 1860 samt 1880 minskade vattensågverken inom Södra Norrland medan antalet ångsågar ökade kraftigt. Ångsågarna existerar koncentrerade mot Sundsvall, Härnösand samt Söderhamn. tid 1900 besitter vattensågarna nästan helt försvunnit mot förmån till ångsågarna. Bilden visar ankomst från timmer mot Dals ångsåg nära Ramvik, Ådalen, tid 1898.

Bild: Tekniska museet, ID: TEKA0148019. från den totala produktionen gick nästan allt vid export. Mellan 1850 samt 1900 tiodubblades exporten från sågade produkter. Svensk trävaruhandel fanns då störst inom världen. till för att klara den stora produktionsökningen inom Sundsvall fick man "importera" virke ifrån både Jämtland samt Västerbotten, dock även ifrån Norrbotten samt norra land i norden.

inom böljan från 1890-talet sågades drygt 10 miljoner stockar inom Västernorrland. nära sekelskiftet fanns siffran uppe inom ca 15 miljoner.

Sågverksarbetarna

På sågverken behövdes flera person som arbetar till för att sortera samt såga virket samt sedermera lasta detta vid båtar. detta många stora nödvändigheten från arbetskraft gjorde för att människor kom ifrån all landet på grund av för att ett fåtal sysselsättning vid sågverken inom södra Norrland.

Sågverksarbetarna kunde delas in inom tre olika grupper; fast anställda, arbetsvandrare samt lösarbetare. Arbetsvandrarna plats säsongsanställda samt dem åtgärda arbetarna plats endast temporärt anställda. Sågverksnäringen gynnsamma situation gjorde för att dem kunde erlägga högre löner än andra industrier, dem fanns därför inget bekymmer för att ett fåtal tag inom arbetskraft.Bilden visar Sågverksarbetare samt brädstaplar nära Gustavsbergs sågverk vid Alnön, Sundsvall, 1908.

Bild: Sundsvalls museum, ID: SuM-foto021393.År 1879 inträffade enstaka konjunktursvacka på grund av sågade trävaror. Sågverksägarna inom Sundsvallstrakten beslöt för att genomföra ett lönesänkning till arbetarna vid 20-25%. Detta gjorde självklart för att arbetarna försattes inom ett svår finansiell kris samt dem begärde för att erhålla behålla sina löner ifrån 1878.

Då denna begäran avslogs bröt enstaka spontan strejk ut, Sundsvallsstrejken. Den 26 femte månaden i året 1879 började strejken nära Heffners sågverk samt spred sig snabbt. dem fast anställda inom arbetarbostäder hotades tillsammans vräkning samt fängslas i enlighet med lagen angående lösdriveri, dem åtgärda arbetarna hotades tillsammans tvångsrekrytering mot armen ifall dem fortsatte strejken.

mot slut kallade landshövding Curry Treffenberg in armé hjälp samt dem strejkande gick tillbaka mot sina arbeten. Strejken avslutades den 4 juni 1879. Sundsvallsstrejken kom för att bli enstaka från anledningarna mot för att fackföreningar bildades.

Träpatronerna

Träpatron (även sågverkspatron) plats ett benämning vid enstaka ägare mot dem större sågverk samt träindustrier vilket växte upp längs Norrlandskusten beneath 1800-talets senare hälft.

Träpatronerna gjorde stora förmögenheter inom samband tillsammans industrialiseringen från skogsbruket inom land, samt bland dem fanns flera från Sveriges då maximalt förmögna män. Bilden mot motsats till vänster visar träpatron Fredrik Bünsow (1824 - 1897). Bünsows trävarufirma växte snabbt mot den största sågverksindustrin inom läka Sundsvallsdistriktet. han nöjde sig ej tillsammans för att starta en sågverk, utan denne köpte även många skogsområde.

Bünsow såg detta såsom ett försäkran angående timmertillgången. Bild: Wikipedia. dem äger även varit nära förknippade tillsammans med dem misstänkta affärsmetoder ifrån den tiden vilket kom för att kallas baggböleri, samt även tillsammans med den stora Sundsvallsstrejken nära stadens sågverksdistrikt 1879. logi Knaust inom Sundsvall existerar känt vilket träpatronernas festlokal beneath år kring sekelskiftet 1900.

Några kända träpatroner under1800-talet:•Johan Carl Kempe (1799–1872)•Wilhelm Kempe (1807–1883)•James R:son Dickson (1810–1873)•Oscar Dickson (1823–1897)•Fredrik Bünsow (1824–1897)•Johan August Enhörning (1824–1885)•Per Fredrik Heffner (1788-1873)

Flottningens början inom olika norrländska älvar

År 1911 gjordes inom en betänkande enstaka sammanställning ovan den ungefärliga tidpunkten ”då flottning från någon omfattning” börjat inom dem norrländska älvarna.

nästa årtal gavs:

Bildgalleri

English

Skogshuggare tillsammans lastad timmersläde full från timmer dragen från ett ridhäst vid väg mot enstaka närbelägen flod.

Bild: PDM.

Nästa sida