De fyra stånden i sverige
Frihetstidens ståndssamhälle
beneath 1700-talet omfattade detta svenska riket nuvarande landet, land i norden, svenska Pommern samt staden Wismar. landet ägde tappat bort eller missat sitt stormaktsvälde. mot ytan fanns detta ännu en stort rike dock folkmängden fanns betydligt mindre än inom dem flesta andra europeiska länder. detta "egentliga Sverige" ägde nära frihetstidens start något beneath 1 ½ miljon invånare medan land i norden endast ägde cirka 300 000.
Befolkningen ökade emellertid snabbt beneath dessa fredliga tider. nära den denna plats tidpunkten fanns landet en ståndssamhälle var dem olika samhällsgrupperna genom statliga privilegier samt bestämmelser skildes ifrån varandra.
Riksdagen bestod sedan medeltiden och kom att bestå långt in på 1800-talet av fyra huvudgrupper som befolkningen var indelad i - de spå denna plats ger jag ett kortfattad info ifall dem fyra stånden liksom utgjordes från adel, präster, borgare samt bönder.
Adelsståndet
detta 'höglovliga ridderskapet samt adeln' bestod från endast 0,5 % från rikets befolkning. varenda introducerad ätts huvudman fanns ett självskriven riksdagsman. Talman inom riksdagen fanns lantmarskalken såsom valdes på grund av varenda riksdag.
Adeln ägde cirka 1200 riksdagsmän samt från dessa brukade cirka 400-500 existera närvarande nära riksdagen. dem ägde då oftast fullmakt ifrån dem ätterna vilket ej ägde sänt någon representant.
Liksom tidigare fanns adeln beneath frihetstiden den härskande samhällsgruppen, samt adelsmännen ägde detta största inflytandet inom riksdagen. dem ägde prioritet mot officerstjänsterna samt ensamrätt mot samtliga högre ämbeten.
Endast adelsmän ägde riktig för att äga slott samt stora gårdar.
Ståndsgränserna blev dock mindre skarpa genom för att giftermål mellan adelsmän samt "ofrälse" kvinnor idag blev rätt – utan för att barnen på grund av den skull förlorade sitt adelskap. dem ofrälse plats ej heller helt utestängda ifrån chansen för att nå dem högsta posterna inom samhället.
kompetenta ofrälse militärer samt ämbetsmän adlades ofta då dem kom lite högre upp inom graderna, varefter dem kunde avancera vidare. tid 1762 upphörde dock adlandet från ofrälse mot vidare samt dem blev därmed helt berövade chansen för att nå högre poster. Några från frihetstidens maximalt framstående adelsmän fanns Carl Gustaf Tessin.
Vilka var de vanligaste vägarna för att bli adlad och introducerad på Riddarhuset? Ge exempel på hur riksdagens arbete styrdes genom riksdagsordningarPrästeståndet
detta 'högvärdiga prästeståndet' spelade ett avgörande roll såsom riksdagsmän beneath frihetstiden, särskilt mot periodens slut. Prästeståndets storlek fanns cirka 0,9 % från landets befolkning.
Biskopar samt superintendenter fanns självskrivna mot riksdagen samt utöver detta plats stiftens kyrkoherdar samt kaplaner valbara. Prästerna ägde cirka 50 riksdagsmän vilket därmed plats detta minsta antalet från dem fyra stånden.
Denna var indelad i fyra stånd: adel, präster, borgare och bönderTalman inom riksdagen fanns inom inledande grabb ärkebiskopen samt inom andra grabb någon ytterligare biskop.
Bönderna tog ofta starkt intryck från vad prästerskapet ägde till perception, vilket fanns ganska naturligt eftersom detta plats prästen man såg upp mot hemma inom socknen. Prästerna skötte ifall socknens angelägenheter samt fanns pedagog samt ibland även medicinsk expert.
vid identisk sätt liksom beneath 1600-talet övervakade prästerna beneath frihetstiden den evangelisk-lutherska renlärigheten. Inga andra än prästerna fick predika. flera från dem karoliner vilket vände tillbaka ifrån fångenskap inom Ryssland fanns gripna från den pietistiska väckelsen. dem fick korrekt flera anhängare samt grupper från pietister brukade samlas mot enskilda andaktsstunder vid söndagar alternativt vardagskvällar.
dem läste inom bibeln, samtalade ifall bibelordet samt sjöng psalmer. Dessa möten kallades på grund av konventiklar samt blev i enlighet med team förbjuden genom konventikelplakatet 1726. Man skulle vandra inom kyrkan vid söndagarna samt husandakt skulle behållas tillsammans med husfolken inom hemmet - andra kristna sammankomster därutöver ansågs artikel farliga på grund av renlärigheten.
ett framstående kyrkoherde beneath frihetstiden fanns Anders Chydenius.
Borgarståndet
Endast 'rätta' borgare kunde bli valda mot riksdagsmän.
detta kunde artikel burskapsägande borgare, detta önskar yttra dem likt ägde laglig korrekt för att utöva arbete inom staden, samt magistratspersoner. Borgarståndet ägde drygt 80 riksdagsmän ifrån olika städer, beroende vid hur stora städerna plats. Talman inom riksdagen fanns ett från Stockholms borgmästare. detta "vällovliga borgarståndet", såsom dem kallades, skaffade sig enstaka framskjutande ställning inom frihetstidens samhälle.
köp samt industri plats ju objekt på grund av regeringens särskilda nyfikenhet.
Kraven på att fler grupper ska få sitta i riksdagen ökarDetta gynnade uppkomsten från enstaka förmögen samt självmedveten borgarklass. Skeppsbroadeln tävlade tillsammans med högadeln inom fråga angående påverkan samt anseende. Skeppsbroadeln fanns ett team särskilt framträdande handlare inom huvudstaden vilket bodde samt verkade längs den nuvarande Skeppsbron inom Gamla stan.
detta plats ej ständigt sålunda enkel för att efter plagg samt uppträdande skilja enstaka skeppsredare samt köpman ifrån enstaka greve.
Giftermål mellan adelsmän samt rika köpmansdöttrar blev även allt vanligare.
Några avgörande köpmän beneath frihetstiden fanns Thomas Plomgren inom huvudstaden vilket hattarna ägde en starkt stöd ifrån, samt Niclas Sahlgren inom götet vilket plats direktör på grund av Ostindiska kompaniet. Hantverkarna utgjorde dock borgerskapets stora massa.
dem fanns småföretagare tillsammans några ett fåtal anställda samt levde ungefär såsom allmogen.
en därför kallat medelstånd (senare medelklass) började framträda beneath frihetstiden. mot detta stånd räknades varenda ofrälse ståndspersoner detta önskar yttra varenda såsom gick klädda inom peruk samt använde rock från kläde.
detta plats ofrälse (ej adliga) officerare samt ämbetsmän, brukspatroner, godsägare, advokater, medicinsk expert, pedagog tillsammans med flera. Dessa hörde ej hemma inom något från dem fyra stånden samt fanns alltså ej representerade inom den svenska riksdagen.
fyra ståndendem kom således småningom för att ta ledningen inom angreppen mot ståndssamhället.
Bondeståndet
detta 'hedervärda bondeståndet' plats detta minimalt ansedda inom frihetstidens riksdag. dem ifrån bondesamhället likt valdes mot riksdagsman fanns oftast någon skatte- alternativt kronobonde samt från dessa valdes den maximalt ansedda ut vilket kunde artikel enstaka rusthållare, storbonde alternativt enstaka nämndeman.
Bönderna ägde cirka 150 representanter inom riksdagen. ingen given talman fanns utan denne brukade väljas då riksdagen samlades. Bönderna ute inom bygderna plats missnöjda tillsammans med riksdagen. 'Vad var avhandlas får oss ej känna till, vilket var beslutas får oss ej njuta' sa bönderna. Något större nyfikenhet på grund av bondenäringen visade ej dem styrande, trots för att mer än ¾ från landets befolkning levde från jordbruket.
Viktigt blev dock beslutet ifall storskifte likt kom 1757. Några från frihetstidens maximalt kända bönder fanns Josef Hansson samt Olof Håkansson.
beneath dem fyra stånden fanns gesäller, industriarbetare, torpare, backstugusittare, tjänstehjon samt daglönare från olika stöt, den sålunda kallade arbetarklassen.
Fram till 1866 består Sveriges riksdag av de fyra stånden: adel, präster, borgare och bönderDessa grupper saknade samtliga medborgerliga rättigheter. Den liksom ej ägde fast jobb saknade laga försvar samt kunde dömas mot tvångsarbete alternativt bli uttagen mot soldattjänst.
Källor
Böcker:
• bakgrund på grund av grundskolan årskurs 4-6 (Norstedts)
• Sveriges saga, koncentrerad uppslagsbok (Prisma)
• Svenska krönikan, vår kulturhistoria (Forum)
Mer historia
Inlagd 2006-11-25 | Uppdaterad 2020-10-30